Jag är arm och fatti
och min historia hör man sällan
Jag har kastat bort min renlighet
För en ficka full av löften, som aldrig
infrias
Allt bluff och båg
petar russinen ur kakan
låsas som jag inte såg
När jag lämnade mitt hem och min
familj
Var jag inte mer än påg
där i sällskapet av främlingar
i järnvägsstationens lugn va jag rädd
som fan
då låg jag lågt, gick i gränder
där trashankarna går
sökte öknamn som bara de kan få
Tra la la ...
Fråga gubbarna vid varvet
Finns det något jobb att ta
Men platserna var fulla
Bara ett Kom igen från horan på
Malmskillnadsgatan
Du jag svär, det fanns tillfällen jag
var så ensam
enda trösten fann jag där
Nu rullar åren vidare, och även jag
berörs
Jag är äldre än varit, och yngre än
jag kommer bli, helt naturligt
Ja helt förklarligt, trotts förändring
på förändring, så är allt som vanligt
Ja, förändring på förändring, ändå
helt som vanligt
Tra la la ...
När jag hänger ute vinterkläderna
önskar jag mig bort
jag längtar hem
i Stockholmvinternatten så förblöder
jag
jag förblöder, jag drar hem
I brynet står en slugger
med en fighter som sitt kall
och minnesmärken bär han
Av vare handske som har plockat han
Eller slagit tills han kvidit
I all ilska och all skam
"ja jag ger, ja jag ger mig"
Men en fighter ända fram
Tra la la
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar