Topp 10 Winnerbäck låtar

Hej hopp, nu bloggar jag igen.

Ingen låtöversätting den här gången. Den här gången ska jag lista mina 10 favorit låtar av Lars Winnerbäck. Hoppsan.

Nu när jag nu flyttat till Linköping (nå väl Åtvidaberg), är det på tiden att jag på riktigt gör upp med mig själv om vilken låt av Winnerbäck jag egentligen tycker bäst om. Okej det kan jag inte göra, han har gjort så många som är så fruktansvärt bra och jag kommer att ha ändrat mig otaliga gånger innan mina trumhinnor skrumpnar ihop och överger mig, så detta är med andra ord inte något definitivt. Emellertid har jag iallafall skrapat fram en lista över de 10 låtar som Jag tycker är hans absolut bästa.

Innan jag börjar vill jag säga lite om de s.k. bubblarna som inte riktigt kom in på listan. Om ett hardcore Winnerbäck-fan motförmodan skulle springa på den här listan, så vill jag iallafall säga något till mitt försvar. Jag tog inte med ”Kom Änglar” det är en odödlig kärleks låt skriven av en 19-20 åring, den har nästan 20 år på nacken men kommer antagligen överleva både mig och Winnerbäck. Den är onekligen bra, men Såå bra är den inte och var kommer egentligen änglarna in i bilden? ”Kom” kom inte heller med. Den är ett lysande exempel på Winnerbäcks sprudlande optimism blandat med socialrealism som präglade hans ”Mellan period”. Den är lika självklar hos gatumusikanten på järnvägs stationerna som hos manen med gitarren runt lägerelden. Någon saknar säkert ”Kom ihåg mig då”. Kanske Winnerbäcks mest hitiga låt och en annan av dem låtar som säkert kommer att överleva tidens tand. Text och musik samspelar på ett förunderligt sätt och det finns inget övrigt att önska från den. Det är bara det att den inte riktigt är min Tekopp. ”Det finns en tätort på en slätt” är en underbar låt, och den var sånär på att komma med och jag har sagt till mig själv att om jag nån gång får sommarprata så ska den få vara soundtracket till min Linköpings-period. ”Söndermarken” är lika så en fantastisk låt. Han beskriver i 12 verser med lätt hand hela sin barndom och ungdom och den är lika rörande varje gång man lyssnar på den. Men att den är orimmad är någonting som ligger den i fatet. Jag gillar rim! Jag ska bara nämna ”Gå på vatten” också, den förtjänar att bli omnämnd. Den är en av Winnerbäcks mest bortglömda låtar men också en av hans bästa. Den sammanfattar Daugava, min favorit skiva på ett mycket effektfullt sätt och är en oumbärlig kugge i detta mästerverk. Dock så står den inte lika stadigt på egna ben och det är det som talar emot den. Tonsättningen är enkel och skaver lite granna och är man inte van vid den irländska folkmusiken som präglar hela platten så blir den svår tillgänglig. Med det är en djupt filosofiskt låt, som handlar om någon som har förlorat allt och ställer de stora frågorna ”Vet du vad frihet är så säg det nu, vet du vart priset är för den?” Och för er som undrar om ”Ingen Soldat” och ”Om du lämnar mig nu”, så kommer jag inte kommentera dem, det är under min värdighet. :)

Håll till godo:

10. Farväl Jupiter – Daugava 2007

Om”Gå på vatten” var ett lysande avslut på Daugava (se bubblarna) så är Farväl Jupiter en lyssnade början på den samma. Det är här han ger sig av, lämnar Fru och barn, Sverige och Jupiter(?) och ger sig ut för att söka lyckan på annat håll och för att läka sin sår. Musiken är dragig och svängig. Texten är substantiell och gripande.

9. Vänner - Rusningstrafiken 1997

Vänner är en vemodig och vacker låt som sannerligen borde vara en klassiker. Den talar kanske extra mycket till mig eftersom jag känner igen mig så mycket i den. ”För du såg mer än min fåfängs gitarr, Du slet av en dräkt av en narr, och lät mina bjällror få falla” Jag har aldrig spelat gitarr, men jag är både fåfäng och en narr, jag är en osäker grabb som inte vill annat än att bli avklädd. Musiken är också mycket, mycket vacker

8. En av alla dom – Rusningstrafiken 1997

Min första favorit låt av Winnerbäck, på något sätt talar den oerhört till mig. ”Jag är en av alla dom som skriver låtar, läser dikt och sjunger sånger, Jag är en av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger, Minst hundra gånger om” Det är ju mig den handlar om och ”Jag är en av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla dom” Det är någonting med att inse sin intighet och sin storhet samtidigt, eller iallafall en strävan över att vara någonting extra eller något speciellt och utan att låta högfärdigt för jag vill ju ”vara något mer för dig i kväll”. Jag tycker också att det är hans bästa Stockholms skildring även fast andra låtar är lite mer explicita. Men den handlar om som så många andra av hans låtar om att gå vilse i storstan.

7. Jag har väntat på ett regn – Dauguva 2007

Ännu en låt från mitt favorit album. En av de mest depressiva låtar man kan tänka sig. Den börjar med orden ”imorse hängde man Saddam, jag har ingen skuld i det, jag kan ha verkat lite tyngd eller nått, men det är nog sån jag är” vilket sätter tonen. Den beskriver en känsla som jag tror att vi alla har varit med om, eller kommer att vara med om (förhoppnings vis inte!), att vara på boten och att man någonstans måste börja om i från början. ”Nu smakar jag försiktigt, skiljer varmt ifrån kallt, jag måste lära mig från grunden, jag måste omvärdera allt.” Tonsättning är lika mörk och kall som låten och allting sammanfattas med en slående refräng ”jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i”.

6. Kom hem nu – Dauguva 2007

Ytterligare en. Jag älskar Winnerbäcks reseskildringar och detta är absolut en av hans starkaste. I Daugava som framförallt handlar om hans resor i öst-Europa, väver han in romantiska beskrivningar av landskapet, landets kultur och historia och på något magiskt sätt har han skrivit en låt om sig själv och om hur det är att vara människa. ”Kom hem nu” är ett lysande exempel på detta. ”Ett mörkt vatten flyter genom Riga, jag har vaknat på Daugavas botten, genom flytande lövverk ser jag hotfulla moln, och från Rumbulaskogen hörs skotten”. Tonsättning är storslagen och pompös, man kan känna Riga andas i den. Tillsammans med texten gör den låten till ett episkt mästerverk.

5. Elegi – Vatten under broarna 2004

Kanske Winnerbäcks mest älskade låt och jag kan inte klandra pöbel. Jag älskar den också. Många hade säker satt den som etta och varför inte. Den är ett akustiskt mästerverk, hans bästa melodi enligt han själ, även om han hade lite ”tur” när han skrev den. Första gången man lyssnar på den inser man att det är en odödlig låt och den växer med tiden. Texten är djupt allmän mänsklig och ohört innerlig. ”Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig”. Den är kanske lite för allmän mänsklig för min smak men väldigt, väldigt bra. Det som gör den lyriskt verkligt intressant är den den bryter av från detta med textraden ”Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen. Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval. Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.” Kanske bara en onödigt invecklad metafor, men den slår hårt.

4. Dom tomma stegen – Vatten under broarna 2004

Ett lyriskt mästerverk. Oj förlåt, ni börjar tröttna på superlativen? Kan inte hjälpas. Den här låten är minutiöst utformad, formmässigt fulländad och med ett innehåll som är både djupt och vemodigt. Lägg därtill en mycket vacker melodi. Den handlar om det vemod och sorg över livet som vi alla känner. Om den låsta grinden kring den öde stranden med vaken som bara står där och vaktar. Den handlar om skulden och skammen man känner när man hittar liket av en självmördare. Om personer som hävdar att Jesus är med den döden, när den döde bara ligger där och är död. Den handlar om den längtan till frihet som drabbas oss trotts att vi bara är en barkbåt som glider mellan grenar och stenar och en nattfjäril är vår besättning.

3. Aldrig riktigt slut – Kom 1999

Hur mycket jag än lyssnar på den här låten så tröttnar jag aldrig och jag blir glad varje gång den dyker upp på min mp3-spelare. Det är som titeln antyder, det tar aldrig riktigt slut. Den här låten är fulländad. Den har allt. Det vardagsnära och det allomfattande. Ackorden får mig att smälta och refrängen är riktigt catchy. Det blir något väldigt verkligt när låten börjar ”Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll, det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll” som om han beskrev en vanlig vardag ur sitt liv, Sedan fortsätter låten med ”Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp, Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp”, märk väl att det är samma tema som senare går igen i ”Jag har väntat på ett regn”. Men här låter han det komma fram genom ett möte med fröken Svår. Detta gör det mer opretentiöst och som sagt mera verkligt. Det är ett exempel på god författarkonst. Själva budskapet i låten är att, trotts allt skit man går igenom så tar det ändå aldrig riktigt slut. Det är också något att tänka på.

2. Min helande tröst – Daugava 2007

Sa jag att jag älskade Winnerbäcks reseskildringar? Det gjorde jag. Det är därför Daugava har varit så dominerande på den här listan och Min helande tröst, är dess absoluta höjdpunkt. Allt det jag skrev om ”Kom hem nu” stämmer in på denna. Fast här kommer du ännu närmare textförfattaren. Den handlar om att han reser till Krakow, ”till en stad som ville klara sig själv och som rest sig ur sin sorg, till nyrika gators och ansatta torg”, han känner ånger över vad han har gjort och han önskar sig bättring och släpper en krona mot flodens vibrerade spegel. Det är i Krakow själva vändpunkten för honom kommer och det är här han kan börja om från början. Han tackar Krakow för detta. ”Kära vänner i ljus och i mörker i växlande väster och öst är ni alltid mitt hopp och min helande tröst, min helande tröst.”. Melodin är också utsökt till denna episka skildring.

1. Hjärterdams sista sång – Vatten under broarna 2004

Ja, det blev den här tillslut. En klassisk kärleks låt. Men ändå inte. Den handlar om förgången kärlek. Om låghusen som ledde fram till skogen, där hon bodde. Om vägen längs bäcken, där har tiden gjort en hållplats, och dit kan han gå och sakna henne. Den är så rak och enkel i sitt tilltal att den borde vara en större succé. Men den är på samma gång sofistikerad. Det är som en målare som gör en skärgårds idyll med enkla penseldrag. Den handlar på samma gång om en svunnen kärlek, kanske den första och största, och på samma gång om vemodet över tidens gång. ”Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och när jag känner så då tänker jag på dig, allt är så förgängligt allting kan briserna snart men du är oförstörd för mig, du är oförstörd för mig”. Melodin bär den nätta texten fjäderlätt på sina axlar. Den är också vemodig, efter som den är Winnerbäcks stora uppbrott med hjärterdam, han tar avsked av henne med dessa ord, ”så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade älskade du, älskade älskade du”. Vackert. 


On Spotify: Top 10 Winnerbäck