En vinterdag
I ett mörk och kallt december;
Jag är ensam,
Stirra från mitt fönster på gatan
nedan för
i en sakta svepning blir den täck av
snö
Jag är en sten,
Jag är en ö
Jag har byggt en mur
En fästning stark och tålig,
Som ingen kan rubba
Jag har inga vänner; vänner skapar
sorg
Livet utan vänner är min borg
Jag är en sten,
Jag är en ö
Aldrig kär
Men jag har hört de orden förut;
De slumrar i medvetande
Och varför störa dvalan av känslor
som har dött
Om jag aldrig älskat, de aldrig skulle
fötts
Jag är en sten,
Jag är en ö
Jag har en bok
med poesi som räddning
Jag är skyddad i min rustning,
Gömmer mig i där inne, oskadd i mitt
sinne
Ingen rör mig och jag rör fan ingen
Jag är en sten,
Jag är en ö
Och en sten har inga känslor;
Och en ö gråter aldrig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar