Jag la till en extra rad i slutet, jag kände att det behöves på något sätt.
Jag hör regndroppars fall
Som minnen droppar ner
Mjuk och varm i evighet
blötta gator är allt jag ser
Och i skydd av mitt sinne
Trotts min bräckliga tro
blickar bortom regn och rusk
Till England där mitt hjärta bo
Mitt sinne är förvirrat och diffust
Min tanke är många mil iväg
Den är med dig när du sover
Och håller din hand, på din väg
Och den låt jag skulle skriva..
Jag vet inte vart den blev av
Den var prålig och utan rytm
Så varför skulle jag skriva klart?
Du ser jag har börjat att tvivla
Jag tror inte på nått längre nu
Jag står här ensam utan hopp
Min enda sanning jag har är du
Och när jag ser på regndropparna
som följer sin bana ner
Så vet jag att jag är likadan
Men för dig, vill jag va mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar