Uppsnärd i det blå (Tangel up in blue)

Tidigt en morgon solen sken in

Låg i sängen slumra sött

Undrade om hon förändrat allt

om hennes hår än var rött

Hennes föräldrar sa vårt liv tillsammans

Säkert skulle bli tufft

De gilla inte hennes hemsydda dess  

Pappas bankbok var som luft

Och jag stod vid sidan av vägen

Regn föll på min sko

Drog vidare öster ut

Fått betala ett pris må ni tro

att utstå

Uppsnärjd i det blå

Hon var gift när vi först sågs

snart så var hon skild

Hjälpte henne ur en röra kanske

Men det blev lite vilt

Vi körde bilen så långt vi hann

Övergav´d i väst

Skildes åt en mörk kall natt

Ense att det var bäst

Hon vände sig för att se på mig

Iväg traskade jag

Hörde hon sa över min axel

"Vi möts igen en dag,

så bara gå på”

Uppsnärjd i det blå

Jag hade ett jobb i stora nordskog

Jobba som kock för en tid

Men jag gilla aldrig det så där

En dag låg yxan brevid

Så jag drog ner till New Orleans

Där jag råka bli anställd

Jag arbeta ett tag på en fiskebåt

Undvek att bli fälld  

Men hela tidn jag var ensam

Det förflutna skar i minnet

Jag såg en hel del kvinnor

Men hon var kvar i sinnet

och jag börja förstå

Uppsnärjd i det blå

Hon arbeta i en topless klubb

jag stanna vid dess bar

Tagen av henne figur

I rampljuset så klar

Senare när folket dratt hem

Jag skulle göra det samm

Hon stod där bakom  min stol

Sa " Åh Jimmy, vet jag ditt namn?"

Jag mumlade något under ett suck

Hon kände min oro   

Ja, det kändes lite osäkert  

När hon gick ner och knöt min sko

ja bara så

Uppsnärjd i det blå

Hon tände en låga på spisen

och erbjöd mig en bloss

"Jag trodde inte du skulle hälsa",

“har du svårt att komma loss"

hon öppnade en diktsamling

Och gav över den till mig

Skriven av en italiensk poet

Någon medeltidslakej  

Varje ord som stod var sant

Och lyste som glödande kol

Uthält på varje sida
Som om det hade nått slags mål:  

Det var vi två

Uppsnärjd i det blå

Jag bodde med dem på Montague Street

I källarn en trappa ner  

Det var musik på café var natt

Och revolution vart man ser

Sedan börja han med slavhandel

Och något inom han dog

Hon var tvungen att sälja allting

Sällan att hon log

Och till slut när botten föll ur

Jag fick bara stå på

Det enda jag kunde göra

Var att försöka att gå på

Som en fågel grå

Uppsnärjd i det blå

Så nu är jag tillbacks igen

Hon ska vara här nånstans

Alla människor vi brukat känna

Är som om de aldrig fanns

Vissa är matematiker

Någon är snickares fru

Vet inte hur allt börja

Jag vet inte hur livet ska se ut

Men jag är på väg igen

På jacket efter ännu en träff

Vi kanske kände det samma

Bara såg det på olika sätt

Det får väl gå

Uppsnärjd i det blå