Ingen låtöversätting den här gången. Den här gången ska jag lista mina 10 favorit låtar av Lars Winnerbäck. Hoppsan.
Nu när jag nu flyttat till Linköping (nå väl Åtvidaberg), är det på tiden att jag på riktigt gör upp med mig själv om vilken låt av Winnerbäck jag egentligen tycker bäst om. Okej det kan jag inte göra, han har gjort så många som är så fruktansvärt bra och jag kommer att ha ändrat mig otaliga gånger innan mina trumhinnor skrumpnar ihop och överger mig, så detta är med andra ord inte något definitivt. Emellertid har jag iallafall skrapat fram en lista över de 10 låtar som Jag tycker är hans absolut bästa.
Innan jag börjar vill jag säga lite
om de s.k. bubblarna som inte riktigt kom in på listan. Om ett
hardcore Winnerbäck-fan motförmodan skulle springa på den här
listan, så vill jag iallafall säga något till mitt försvar. Jag
tog inte med ”Kom Änglar” det är en odödlig kärleks
låt skriven av en 19-20 åring, den har nästan 20 år på nacken
men kommer antagligen överleva både mig och Winnerbäck. Den är
onekligen bra, men Såå bra är den inte och var kommer egentligen
änglarna in i bilden? ”Kom” kom inte heller med. Den är
ett lysande exempel på Winnerbäcks sprudlande optimism blandat med
socialrealism som präglade hans ”Mellan period”. Den är lika
självklar hos gatumusikanten på järnvägs stationerna som hos
manen med gitarren runt lägerelden. Någon saknar säkert ”Kom
ihåg mig då”. Kanske Winnerbäcks mest hitiga låt och en
annan av dem låtar som säkert kommer att överleva tidens tand.
Text och musik samspelar på ett förunderligt sätt och det finns
inget övrigt att önska från den. Det är bara det att den inte
riktigt är min Tekopp. ”Det finns en tätort på en slätt”
är en underbar låt, och den var sånär på att komma med och jag
har sagt till mig själv att om jag nån gång får sommarprata så
ska den få vara soundtracket till min Linköpings-period.
”Söndermarken” är lika så en fantastisk låt. Han
beskriver i 12 verser med lätt hand hela sin barndom och ungdom och
den är lika rörande varje gång man lyssnar på den. Men att den är
orimmad är någonting som ligger den i fatet. Jag gillar rim! Jag
ska bara nämna ”Gå på vatten” också, den förtjänar
att bli omnämnd. Den är en av Winnerbäcks mest bortglömda låtar
men också en av hans bästa. Den sammanfattar Daugava, min favorit
skiva på ett mycket effektfullt sätt och är en oumbärlig kugge i
detta mästerverk. Dock så står den inte lika stadigt på egna ben
och det är det som talar emot den. Tonsättningen är enkel och
skaver lite granna och är man inte van vid den irländska
folkmusiken som präglar hela platten så blir den svår tillgänglig.
Med det är en djupt filosofiskt låt, som handlar om någon som har
förlorat allt och ställer de stora frågorna ”Vet du vad
frihet är så säg det nu, vet du vart priset är för den?” Och
för er som undrar om ”Ingen
Soldat” och ”Om
du lämnar mig nu”,
så kommer jag inte kommentera dem, det är under min värdighet. :)
Håll
till godo:
10. Farväl Jupiter – Daugava 2007
Om”Gå på vatten” var ett lysande
avslut på Daugava (se bubblarna) så är Farväl Jupiter en lyssnade
början på den samma. Det är här han ger sig av, lämnar Fru och
barn, Sverige och Jupiter(?) och ger sig ut för att söka lyckan på
annat håll och för att läka sin sår. Musiken är dragig och
svängig. Texten är substantiell och gripande.
9. Vänner - Rusningstrafiken 1997
Vänner är en vemodig och vacker låt
som sannerligen borde vara en klassiker. Den talar kanske extra
mycket till mig eftersom jag känner igen mig så mycket i den. ”För
du såg mer än min fåfängs gitarr, Du slet av en dräkt av en
narr, och lät mina bjällror få falla” Jag har aldrig spelat
gitarr, men jag är både fåfäng och en narr, jag är en osäker
grabb som inte vill annat än att bli avklädd. Musiken är också
mycket, mycket vacker
8. En av alla dom –
Rusningstrafiken 1997
Min första favorit låt av Winnerbäck,
på något sätt talar den oerhört till mig. ”Jag är en av alla
dom som skriver låtar, läser dikt och sjunger sånger, Jag är en
av alla dom som skrivit ner sin hemlighet för många gånger, Minst
hundra gånger om” Det är ju mig den handlar om och ”Jag är en
av alla dom som faktiskt aldrig riktigt bara ville vara en av alla
dom” Det är någonting med att inse sin intighet och sin storhet
samtidigt, eller iallafall en strävan över att vara någonting
extra eller något speciellt och utan att låta högfärdigt för jag
vill ju ”vara något mer för dig i kväll”. Jag tycker också
att det är hans bästa Stockholms skildring även fast andra låtar
är lite mer explicita. Men den handlar om som så många andra av hans
låtar om att gå vilse i storstan.
7. Jag har väntat på ett regn –
Dauguva 2007
Ännu en låt från mitt favorit album.
En av de mest depressiva låtar man kan tänka sig. Den börjar med
orden ”imorse hängde man Saddam, jag har ingen skuld i det,
jag kan ha verkat lite tyngd eller nått, men det är nog sån jag
är” vilket sätter tonen.
Den beskriver en känsla som jag tror att vi alla har varit med om,
eller kommer att vara med om (förhoppnings vis inte!), att vara på
boten och att man någonstans måste börja om i från början. ”Nu
smakar jag försiktigt, skiljer varmt ifrån kallt, jag måste lära
mig från grunden, jag måste omvärdera allt.” Tonsättning
är lika mörk och kall som låten och allting sammanfattas med en
slående refräng ”jag
har väntat på ett regn jag kan förlora mig i”.
6.
Kom hem nu – Dauguva 2007
Ytterligare
en. Jag älskar Winnerbäcks reseskildringar och detta är absolut en
av hans starkaste. I Daugava som framförallt handlar om hans resor i
öst-Europa, väver han in romantiska beskrivningar av landskapet,
landets kultur och historia och på något magiskt sätt har han
skrivit en låt om sig själv och om hur det är att vara människa.
”Kom hem nu” är ett lysande exempel på detta. ”Ett
mörkt vatten flyter genom Riga, jag har vaknat på Daugavas botten,
genom flytande lövverk ser jag hotfulla moln, och från
Rumbulaskogen hörs skotten”. Tonsättning
är storslagen och pompös, man kan känna Riga andas i den.
Tillsammans med texten gör den låten till ett episkt mästerverk.
5. Elegi
– Vatten under broarna 2004
Kanske
Winnerbäcks mest älskade låt och jag kan inte klandra pöbel. Jag
älskar den också. Många hade säker satt den som etta och varför
inte. Den är ett akustiskt mästerverk, hans bästa melodi enligt
han själ, även om han hade lite ”tur” när han skrev den.
Första gången man lyssnar på den inser man att det är en odödlig
låt och den växer med tiden. Texten är djupt allmän mänsklig och
ohört innerlig. ”Vi
skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej Och vad du
anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig”.
Den
är kanske lite för allmän mänsklig för min smak men väldigt,
väldigt bra. Det som gör den lyriskt verkligt intressant är den
den bryter av från detta med textraden ”Guds
son ska komma nerstigen från himmelen igen. Du ska stå naken
framför sanningen och jordens alla kval. Han ska pröva din styrka,
han ska testa din moral.” Kanske
bara en onödigt invecklad metafor, men den slår hårt.
4. Dom
tomma stegen – Vatten under broarna 2004
Ett
lyriskt mästerverk. Oj förlåt, ni börjar tröttna på
superlativen? Kan inte hjälpas. Den här låten är minutiöst
utformad, formmässigt fulländad och med ett innehåll som är både
djupt och vemodigt. Lägg därtill en mycket vacker melodi. Den
handlar om det vemod och sorg över livet som vi alla känner. Om den
låsta grinden kring den öde stranden med vaken som bara
står där och vaktar. Den handlar om skulden och skammen man
känner när man hittar liket av en självmördare. Om personer som
hävdar att Jesus är med den döden, när den döde bara ligger där
och är död. Den handlar om den längtan till frihet som drabbas oss
trotts att vi bara är en barkbåt som glider mellan grenar och
stenar och en nattfjäril är vår besättning.
3. Aldrig
riktigt slut – Kom 1999
Hur
mycket jag än lyssnar på den här låten så tröttnar jag aldrig
och jag blir glad varje gång den dyker upp på min mp3-spelare. Det
är som titeln antyder, det tar aldrig riktigt slut. Den här låten
är fulländad. Den har allt. Det vardagsnära och det allomfattande.
Ackorden får mig att smälta och refrängen är riktigt catchy. Det
blir något väldigt verkligt när låten börjar ”Det
var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll, det kanske
blev en liten omväg men vad spelar det för roll” som
om han beskrev en vanlig vardag ur sitt liv, Sedan fortsätter låten
med ”Hon
hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp, Hennes utsikt var
en botten, hennes drömmar var en flopp”, märk
väl att det är samma tema som senare går igen i ”Jag har väntat
på ett regn”. Men här låter han det komma fram genom ett möte
med fröken Svår. Detta gör det mer opretentiöst och som sagt mera
verkligt. Det är ett exempel på god författarkonst. Själva
budskapet i låten är att, trotts allt skit man går igenom så tar
det ändå aldrig riktigt slut. Det är också något att tänka på.
2. Min
helande tröst – Daugava 2007
Sa
jag att jag älskade Winnerbäcks reseskildringar? Det gjorde jag.
Det är därför Daugava har varit så dominerande på den här
listan och Min helande tröst, är dess absoluta höjdpunkt. Allt det
jag skrev om ”Kom hem nu” stämmer in på denna. Fast här kommer
du ännu närmare textförfattaren. Den handlar om att han reser till
Krakow, ”till
en stad som ville klara sig själv och som rest sig ur sin sorg, till
nyrika gators och ansatta torg”, han
känner ånger över vad han har gjort och han önskar sig bättring
och släpper en
krona mot flodens vibrerade spegel. Det
är i Krakow själva vändpunkten för honom kommer och det är här
han kan börja om från början. Han tackar Krakow för detta. ”Kära
vänner i ljus och i mörker i växlande väster och öst är ni
alltid mitt hopp och min helande tröst, min helande tröst.”.
Melodin
är också utsökt till denna episka skildring.
1. Hjärterdams
sista sång – Vatten under broarna 2004
Ja,
det blev den här tillslut. En klassisk kärleks låt. Men ändå
inte. Den handlar om förgången kärlek. Om låghusen som ledde fram
till skogen, där hon bodde. Om vägen längs bäcken, där har tiden
gjort en hållplats, och dit kan han gå och sakna henne. Den är så
rak och enkel i sitt tilltal att den borde vara en större succé.
Men den är på samma gång sofistikerad. Det är som en målare som
gör en skärgårds idyll med enkla penseldrag. Den handlar på samma
gång om en svunnen kärlek, kanske den första och största, och på
samma gång om vemodet över tidens gång. ”Det
är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och när jag
känner så då tänker jag på dig, allt är så förgängligt
allting kan briserna snart men du är oförstörd för mig, du är
oförstörd för mig”. Melodin
bär den nätta texten fjäderlätt på sina axlar. Den är också
vemodig, efter som den är Winnerbäcks stora uppbrott med
hjärterdam, han tar avsked av henne med dessa ord, ”så
ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade älskade du,
älskade älskade du”. Vackert.
On Spotify: Top 10 Winnerbäck
On Spotify: Top 10 Winnerbäck
